Om jag bara kämpar...

Så satt jag i en bil på mitt jobb som jag har under sommaren. Det vibrerade till i fickan, upp ur mina trånga byxor som alltid sitter lite för trångt när jag sätter mig ner. Det finns en orsak till att jag gillar att ha uppdrag där jag hela tiden rör på mig och slipper sitta.. I alla fall ur byxorna fiska jag upp min mobiltelefon, trycker på den gröna knappen. Svarar... får höra.. "jag är på väg med ett paket till dig. Är du hemma?" Självklar skriker jag nästintill i falsett. Kastar på luren ringer sambon... "du måste hålla dig hemma.. hantlarna är snart hemma. Och snälla du vänta tills jag kommer hem innan du öppnar paketen. Vilket han även var respektfull att göra.

Snart följer bilder.